Ett byggföretag består av flera sorters arbete som inte rör sig åt samma håll. Kalkylering och arbetsförberedelse kräver räknearbete och genomgång av bestek och normer. Projektstyrning bygger på planering, framdriftsbevakning och uppföljning av mer- och mindrearbete. På själva byggplatsen handlar det om utförande under skiftande omständigheter: väder, mark, leveranser, andra parter på byggplatsen. Därutöver finns ett lager administration och redovisning som hänger samman med tillstånd, kvalitetssäkring och slutdokumentation. Vart och ett av dessa lager har en annan förhållande mellan vad som ligger fast i regler och ritningar, och vad som beror på situationen på plats.
Det förhållandet avgör var AI redan idag övertar arbete, var tillsyn fortfarande behövs och var det förblir mänskligt arbete. Arbete som bygger på fasta normer, upprepningsbara beräkningar och strukturerade dokument låter sig lättare övertas än arbete som på byggplatsen kräver beslut om en situation som inte passar in i en mall.
Vid kalkylering och offerttraject kan en stor del av genomräkningen av mängder och jämförelsen med tidigare projekt göras av AI, med en kalkylator som bedömer resultatet innan det skickas ut. Vid tillståndsdokument och kvalitetssäkring går det att se hur AI kan sammanställa handlingar och pröva dem mot checklistor, medan en projektledare med motivering godkänner eller underkänner. På själva byggplatsen, vid utförande och lösning av oförutsedda situationer, förblir det övervägande mänskligt arbete: kombinationen av markförhållanden, väder, andra entreprenörer och den fysiska platsen låter sig inte sammanfattas i en uppgift som ett system övertar.
Denna förskjutning sker inte i samma takt mellan olika företag. Ett byggföretag med standardiserade bestek, en fast kalkylmodell och digitaliserade dokument ser snabbare var AI frigör kalkylerings- eller administrationstimmar än ett företag där samma steg fortfarande finns utspridda i huvuden och lösa filer. Skillnaden ligger alltså inte primärt i branschen, utan i hur arbetet inom det företaget redan är organiserat innan AI kommer in i bilden.
En ledning som har byggt en flerårsplan på ett visst personalbehov, en viss genomloppstid per projekt eller en viss marginal på kalkylering, har fastställt dessa antaganden vid en given tidpunkt. AI som övertar arbete förändrar inte planen i sig; den förändrar grunden som en del av den planen stod på. Ett antagande om hur många kalkyleringstimmar en offert kräver, eller om hur många heltidstjänster som behövs för att slutföra ett dokument, kan stämma idag och inte längre nästa kvartal, utan att någon i ledningen har fastställt detta uttryckligen.
Det är vid den punkten strategin tyst blir föråldrad: inte för att planen var fel, utan för att ett av antagandena under planen har upphört att gälla utan att någon har dragit tillbaka det. Vid AI inom byggbranschen handlar det då inte om frågan huruvida automatisering klarar av något, utan om frågan vilket antagande i den egna planen som därigenom inte längre gäller.
Inom en och samma ledningsgrupp kan bilden av denna förskjutning skilja sig åt: den som står nära kalkylering ser redan AI överta uppgifter; den som ansvarar för byggplatsen ser framför allt arbete som inte kan överföras. Båda bilderna kan vara korrekta för den del av företaget som personen överblickar, och ändå ge en skev helhetsbild så snart de inte läggs samman. Hur sådana bilder inom en ledningsgrupp kan skilja sig åt och vad det betyder för beslutsfattandet beskrivs i en förklaring om varför bilderna inom en ledningsgrupp om samma företag kan skilja sig åt.
Byggbranschen delar detta mönster med andra branscher där fysiskt arbete och dokumentarbete förekommer tillsammans. Hur samma förskjutning sker inom installationsbranschen, där jourtjänst och administration finns sida vid sida, tas upp i förklaringen om det strategiska trycket i installationsbranschen. För företag som arbetar mer med dokumentflöden än med en byggplats, som partihandeln, ser förhållandet mellan övertagande och tillsyn annorlunda ut; den skillnaden beskrivs i artikeln om det strategiska trycket inom partihandeln.
Denna förskjutning är inget uttalande om vad ett byggföretag borde göra med sin personal. Huruvida frigjorda timmar leder till annan insats, andra projekt eller något annat, är ett val som ligger hos arbetsgivaren och som är bundet till egna lagstadgade krav så snart det gäller personalbeslut. Det som beskrivs här är var arbetet i sig förändrar karaktär: vilken del som kan överföras, vilken del som kräver tillsyn med bedömning och vilken del som förblir mänskligt arbete. Siffror på exakt hur mycket detta är skiljer sig mellan företag och beror på hur standardiserat arbetet redan var innan AI kom in i bilden; en fast procentsats för hela branschen finns inte.
Frågan om vilket arbete i just detta företag, med dessa projekt och dessa dokument, verkligen kan övertas av AI, låter sig inte besvaras på avstånd. FTE TO AI:s arbetsanalys besvarar den frågan per uppgift, utifrån hur arbetet är organiserat idag. Den som först vill se vilka antaganden i den egna strategiska planen som berörs av denna förskjutning kan få klarhet i detta med outside-in-tänkande som motvikt till en inåtvänd plan, där det beskrivs hur extern bild och intern bild läggs sida vid sida.
Den som vill börja kan göra det med den kostnadsfria antagandekontrollen: en kort genomgång där ni identifierar de viktigaste antagandena bakom den egna strategin och per antagande ser när det senast bekräftades. Det fullständiga trycktestet, med branschdata, en självplottning av ledningsgruppen och en löpande antagandelista, är under uppbyggnad.
Stel uw vraag. Vaak zit de echte vraag een laag dieper — daar mag ik naar vragen.
Answers come from this site’s knowledge base. Not tailored advice, and not a scan of your company.